Skriva för att förstå (tankar från Bokmässan)

Äntligen är Bokmässan här igen efter en konstig parantes i världshistorien. Man känner att det vibrerar i luften av människor som längtat efter att utbyta erfarenheter, lyssna, läsa och lära i 4 intensiva dagar i sträck. Personligen älskar jag detta ställe och tänkte att det passar bra att blogga lite direkt från mässan.

Att lära genom att skriva var namnet på ett mini-seminiare jag lyssnade på för några minuter sedan på Forskartorget. Det handlade om en forskningsöversikt av mer än 50 olika studier som alla talade samma språk – Vi lär bäst när vi skriver, snarare än när vi läser.

Det fick mig att tänka på en av mina stora skrivarförebilder i livet – David Perell. Jag har nämnt honom här på bloggen förut.

En av hans deviser är – Read to collect, write to connect.

Forskningsöversikten bekräftar David Perells ord på ett klockrent sätt. Detta är också en grundval för mitt liv och mitt skrivande. Att skriva för att koppla ihop saker och ting.

Jag brukar säga att jag skriver lika mycket till en utomstående läsare som till mig själv. Det är nämligen helt omöjligt att skriva utan att själv växa och utvecklas. Det är någonting med själva skapandet av formuleringar och sammansättandet av ord, själva jobbet bakom, som gör att lärandet tar enorma kliv i skrivprocessen.

Att läsa har alltid varit en stor tröskel för mig. Jag vet inte varför, men så har det alltid varit. Det kommer inte naturligt. Min fru är precis tvärtom. Hon läser på autopilot. Det bara händer. För mig blir skrivandet som min revansch mot läsandet.

Den kunskap jag inte kan läsa mig till skriver jag mig till.

Vad är din relation till skrivande och läsande?

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

”Bara skriv, Peter!”

brown wooden desk

Någon gång under mina gymnasieår var det en pedagog som sa det där till mig. “Bara börja skriv, Peter!”. Jag kommer inte ihåg vem det var, men den kommentaren har hjälpt mig så mycket genom livet. Men det handlar inte bara om skrivande och att få klart uppgifter i skolan. Det här är det korta inlägget om en stor grundpelare i hela min livshållning.

Egentligen handlar det om mod. Och mer specifikt, mod att misslyckas. Det är hela grejen. För det som pedagogen på gymnasiet sa till mig, bakom orden, var: “Det handlar inte om att ha allt uträknat och planerat från början. Det handlar om att räkna ut och planera under resans gång.”. Och resan kommer garanterat innebära misslyckanden. Om jag är rädd för att misslyckas kommer jag inte att få gjort så mycket i livet. De där två går verkligen hand i hand. Ju mer rädsla för misslyckande, desto mindre gjort i livet. Ju mindre rädsla för misslyckande, desto mer gjort i livet – av det man själv längtar efter att göra, vill säga.

Vi människor är pragmatiker, i grunden. Jag brukar ibland slänga upp det ordet på bordet när jag berättar om mig själv, men egentligen stämmer det om oss alla i någon mån. Det händer saker när vi gör. När vi skrider till verket. När vi bara börjar.

Och att börja kräver mod.

Behovet av mod gör sig påmint genom hela ens liv, eller hur?. Varje morgon som du och jag slår upp ögonen behöver vi mod. För varje steg vi tar, varje initiativ, varje försök till något innebär också en risk att uppleva jobbiga känslor.

När jag ser tillbaka på mitt snart 40-åriga liv idag inser jag att den där pedagogen satte ord på en grundpelare i mitt liv. Och visst inser jag att jag är lyckligt lottad. Jag har inte stött på den typ av stora kriser som sårat mitt mod på ett allvarligt och djupt sett. Men, samtidigt värjer jag mig från att göra mig själv, eller någon annan speciell i detta avseende. Vi har alla våra kamper, sår och rädslor. Att jämföra mörker med mörker i mänskligt liv blir ofta en snårig stig att vandra.

Att däremot bli tilldelad ett ansvar i ung ålder tror jag kan hjälpa mycket. Bara skriv. Ge dig av. Hissa dina segel. Gör något av din tid på jorden. Ta ansvar för ditt liv. Din resa. Det finns små unika gnistor i varje människohjärta. Gnistor som aldrig kommer bli eldar om de inte får utrymme och en ärlig chans att växa till. Bara skriv! Bara gör!

/p

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Det ordnar sig – boken som (nästan) skrev sig själv

Ok, ingen bok skriver sig själv såklart, men det speciella med denna bok var att jag inte förstod att den fanns förrän jag nästan var helt färdig med den.

Så här gick det till.

Jag har skrivit texter och publicerat på Instagram i nästan 6 år nu tror jag. 7 kanske. I ett framtida inlägg kommer jag berätta lite mer om resan på Instagram, men alla texter jag publicerat där har varit minitexter kan man säga. Vissa har kallat det för citat och andra för ordspråk eller dikter. Jag kallar det bara för minitexter, för jag ser ingen helt konsekvent genre i dem.

Och minitexter är ett ganska bra namn tycker jag, för oftast är de här texterna ett slags utdrag från större texter eller större resonemang i mitt huvud. Det jag tyckte var spännande med Instagram när jag började publicera där, var att försöka uttrycka något ganska komplext så kort och koncist som möjligt, men ändå läsbart. Jag tycker det finns en poäng med det. En rolig och estetiskt tilltalande utmaning. Att liksom lägga band på sig själv och bara tillåta några få rader.

Men.

Vissa av de där texterna kunde jag helt enkelt inte låta bli att utvidga lite och så är det fortfarande. Då och då får jag formuleringar i huvudet som bara är tvungna att skrivas ut i koppling till minitexten. Då får den lilla texten fungera som en form av rubrik istället och så skriver jag ut en längre text i själva inlägget.

Ni som har följt med mig ett tag känner säkert igen allt detta.

Det ordnar sig – Peter Svärdsmyr

Efter ett tag slog det mig att jag hade skrivit väldigt många såna där lite längre resonemang, så jag ringde helt enkelt förlaget och sa att jag tror att jag har en bok här. Att den i princip är färdig och att de kan få se ett manus inom kort.

På förlaget var det inte så mycket motstånd så arbetet med upplägg, layout och annat började typ på en gång. Sen stötte processen med boken på en del trubbel på vägen som vi inte kunde förutse vilket gjorde att den blev typ ett år försenad. Bland annat en världspandemi och lite sånt jobbigt.

Sen är jag extra krånglig för jag vill ofta hitta nya sätt att göra saker. Denna bok hamnade i någon form av reflektionsboks-genre. Jag tycker verkligen om såna böcker. Små texter som man lätt tar sig igenom men som är riktigt väl genomtänkta.

Jag ville dock hitta ett lite nytt grepp för just min reflektionsbok. Så vi kopplade in musik i den, med hjälp av QR-koder. Det blev en del jobb med det, både för förlaget och mig, men vi alla kände att det blev så rätt och en så fin twist på en sån bok. Musik är superviktigt för mig, så det gjorde också boken lite mer personlig.

Nu finns den ute sen drygt ett år tillbaka och varenda gång jag tittar på den påminns jag om hur naturligt och nästan automatiskt själva textmassan tillkom. Det är inte det de flesta författare vittnar om. Att skriva en bok är oftast ett otroligt krävande och dedikerat arbete under lång tid. All text i denna bok kom till på ren och skär inspiration i stunden på golvet i min dotters rum när hon skulle sova om nätterna, i bilen med några väl valda stopp på vägen eller i solstolen eller nån annanstans mitt i vardagen.

Det ordnar sig i leverans från förlaget

Så, med detta inlägg vill fortsätta att inspirera till den enkla och naturliga kreativiteten som redan finns inom oss alla. Börja skriva eller skapa på dina egna premisser. I sinom tid kanske något bara finns där för att du bara fortsatte att dela med dig av dig själv i små autentiska portioner.

Skriv gärna en kommentar och dela med dig av tankar du fått från detta inlägg. Vi ses!

/p

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Två sätt att skriva text på

a person composing a personal letter

The printer method and the pixel method

Jag älskar när man stöter på någon som sätter ord på exakt det man själv varit med om. Nyligen upptäckte jag en person som snabbt blivit en stor inspiration för mig – David Perell. Han är en digital skribent kan man säga. Inte journalist och inte heller en klassisk bloggare. Han skriver essäer. Det är vad han gör och han lever på det. Inget förlag och inga tryckta böcker. Sen gör han lite podd och kurser och nyhetsbrev och sånt där också, men jag blir alltid så inspirerad när jag stöter på personer som bara går sin egen väg och på nåt magiskt sätt får det till en heltidssysselsättning. Kolla in honom om du gillar sånt!

En sak som jag kände igen mig så mycket i var hans idé om att man i grunden kan författa text på två olika sätt. The printer method och The pixel method.

The printer method går ut på att jobba fram exakta texter, mening för mening. Där går man inte tillbaka och redigerar så mycket utan ser till att bearbeta formuleringarna såpass noggrant att varje mening blir mer eller mindre perfekt.

The pixel method handlar om det rakt motsatta. Man bara skriver, skriver och skriver. Hur dåligt formulerat och ofärdigt något än känns så bara skriver man. Den färdiga texten framträder som en pixlig bild som blir mer och mer tydlig ju mer man redigerar det man skrivit.

För mig finns det bara Pixel Method och för alla som vill börja utforska skrivandet är det bara den jag skulle rekommendera. Eller som Perell själv skriver:

Embrace the Pixel Method instead. And remember, even the best ideas are born blurry.

Det finns mycket att säga om det och helt klart anledning att återkomma. Men hur tänker du om detta? Printer eller Pixel? När du skriver mejl, uppsatser eller annat, hur tar du dig an det?

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Tårarna

Och när de kommer

När tårarna börjar rinna.

Det är inte bara stenar som faller.

Det är också diamanter som skimrar

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Det behöver inte vara perfekt

Dina relationer behöver inte vara perfekta.

Dina planer för framtiden behöver inte vara perfekta.

Din arbetssituation behöver inte vara perfekt.

Din historia behöver inte vara perfekt.

Din frisyr, dina kläder, din bil, dina vanor, din motivation, din ork, ditt liv. Ingenting behöver vara perfekt. Allt är en process, en resa, en strävan. Ibland är något lite mer i harmoni än något annat. Ibland känns det som att ingenting harmonierar med något. Och så får det vara. Det perfekta är en chimär. I sprickorna finns äktheten.

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Mina 4 populäraste småtexter 2021

silver lg smartphone beside black pen on white paper

En av mina största förebilder och inspirationskällor, Simon Sinek, sa en gång att om man vill nå ut med vilket budskap som helst är det bara en sak som gäller – “make it about them, not about you”. Med andra ord, se till att budskapet på något sätt handlar om den som läser texten, inte framförallt om dig som skriver den. Mina småtexter på Instagram har alltid spretat en del. Med vilje. Egentligen tror och hoppas jag att de alltid är bredare i sitt tilltal än bara till mig själv. Det är ju därför jag skriver, för att kommunicera något.

Men vissa av texterna är mer utåtriktade till sin karaktär. Andra är mer kryptiska och filosofiskt laddade och har svårare att ta sig igenom bruset på sociala medier. Sineks regel gäller mitt konto till hundra procent. Om en text klart och tydligt andas “them” och inte “me” så får den alltid mer gensvar, mer gillande och fler delningar. Så det är en fin utmaning. Men den styr mig inte i mitt skrivande. Jag skriver det jag känner att jag behöver skriva och ibland blir det en bra kommunikativ text som slår an hos många, ibland en lite mer kryptisk text som kanske bara slår an hos några få.

Med det sagt. Här kommer mina fyra populäraste texter 2021. Den första (och mest populära) är en serie av tre bilder med Martina Uthardts vackra konst som bakgrund

Vad tänker du om dessa texter? Vilken tilltalar dig mest, just nu? Och varför tror du att just dessa slog an hos så många? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar här nedanför. Ha en fin dag!

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Varför jag började blogga igen…

person holding blue ballpoint pen writing in notebook

Just idag när jag tänkte skriva detta inlägg hörde jag på radion att Mark Zuckerberg har hotat att dra tillbaka hela Meta (Facebook och Instagram) från Europa om de måste. Det handlar om dataöverföringslagar som inte är samma mellan kontinenterna. En ständig strid för tech-giganterna och något som ingen av oss riktigt kan veta hur det kommer sluta. Mer om varför detta är en anledning för mig att börja blogga igen kommer lite längre ner i inlägget.

Själva skrivandet är det viktiga här. Det är därför jag började blogga igen. Jag behöver skrivträna. Att ständigt skriva och ”tvingas” formulera saker är som en slags författarmotion tänker jag. Jo, för det är inte bara njutning att skriva. Det är rätt jobbigt ofta. Ett värkande hit och dit. Ett ständigt övervägande fram och tillbaka. Det är ju superkul såklart, annars skulle jag aldrig ägna så mycket tid åt det. Men det är också helt klart något som behöver tränas på och hållas igång, för att det ska fortsätta att vara något av det roligaste jag vet. I perioder när jag skriver mindre märker jag att skrivandet blir ett litet berg att ta sig upp på. Så därför tog jag upp bloggandet igen. För att hålla mig uppe på berget istället för att ramla ner med jämna mellanrum.

Den andra anledningen har att göra med den märkliga tid vi lever i. Vi som tycker om att skapa saker på en digital arena är lite utlämnade idag. På samma gång som det uppstått otroligt kraftfulla verktyg för att nå ut, i form av sociala medier, så finns det också en tydlig begränsning i dessa medier. Det jag delar med mig av äger jag inte helt och hållet själv.

Fortsätt läsa Varför jag började blogga igen…