Någon gång under mina gymnasieår var det en pedagog som sa det där till mig. “Bara börja skriv, Peter!”. Jag kommer inte ihåg vem det var, men den kommentaren har hjälpt mig så mycket genom livet. Men det handlar inte bara om skrivande och att få klart uppgifter i skolan. Det här är det korta inlägget om en stor grundpelare i hela min livshållning.
Egentligen handlar det om mod. Och mer specifikt, mod att misslyckas. Det är hela grejen. För det som pedagogen på gymnasiet sa till mig, bakom orden, var: “Det handlar inte om att ha allt uträknat och planerat från början. Det handlar om att räkna ut och planera under resans gång.”. Och resan kommer garanterat innebära misslyckanden. Om jag är rädd för att misslyckas kommer jag inte att få gjort så mycket i livet. De där två går verkligen hand i hand. Ju mer rädsla för misslyckande, desto mindre gjort i livet. Ju mindre rädsla för misslyckande, desto mer gjort i livet – av det man själv längtar efter att göra, vill säga.
Vi människor är pragmatiker, i grunden. Jag brukar ibland slänga upp det ordet på bordet när jag berättar om mig själv, men egentligen stämmer det om oss alla i någon mån. Det händer saker när vi gör. När vi skrider till verket. När vi bara börjar.
Och att börja kräver mod.
Behovet av mod gör sig påmint genom hela ens liv, eller hur?. Varje morgon som du och jag slår upp ögonen behöver vi mod. För varje steg vi tar, varje initiativ, varje försök till något innebär också en risk att uppleva jobbiga känslor.
När jag ser tillbaka på mitt snart 40-åriga liv idag inser jag att den där pedagogen satte ord på en grundpelare i mitt liv. Och visst inser jag att jag är lyckligt lottad. Jag har inte stött på den typ av stora kriser som sårat mitt mod på ett allvarligt och djupt sett. Men, samtidigt värjer jag mig från att göra mig själv, eller någon annan speciell i detta avseende. Vi har alla våra kamper, sår och rädslor. Att jämföra mörker med mörker i mänskligt liv blir ofta en snårig stig att vandra.
Att däremot bli tilldelad ett ansvar i ung ålder tror jag kan hjälpa mycket. Bara skriv. Ge dig av. Hissa dina segel. Gör något av din tid på jorden. Ta ansvar för ditt liv. Din resa. Det finns små unika gnistor i varje människohjärta. Gnistor som aldrig kommer bli eldar om de inte får utrymme och en ärlig chans att växa till. Bara skriv! Bara gör!
/p
6 svar
Peter, tänk vad några ord från någon till någon kan vara början och grundläggande till ett meningsfulls liv. Tack för alla klokheter du delar med dig av. Och alla aha-upplevelser. Och alla vackra ord. Och otd till eftertanke. En av mina favoriter är ”tänk om det är nog…..”
Tack Berit! Det gläder mig att du läser och reflekterar tillsammans med mig.
Åh det försöker jag göra till min livsfilosofi också. Sätt igång, bara gör, våga, var modig. Även att konfrontera något som är svårt med någon? Rädsla att såra, men när det är gjort har något fallit av mina axlar. Att inte försöka såra genom att vara ärlig för det kanske man gör ändå. Men våga om det känns nödvändigt. Och att skriva, det har jag gjort hela mitt liv och det förändrar något när det är satt på pränt. Så glad att jag hittade till ditt instragramTack
Tack Maggan! Så fint att läsa detta!
Oj! Detta inlägg var absolut till mig!
Tack!
Fint att höra Richard!