Att ta igen sig handlar om att ta ut sig

Det slog mig i den eviga staden.

Både min fru och jag hade haft en hektisk tid. Mycket med jobb, barnen, plugg, fritid etc. Ibland bär livet iväg med en på ett nästan kusligt sätt. Och plötsligt befinner man sig kanske på en plats som inte känns helt hållbar.

Då åkte vi till Rom, den eviga staden.

Vi åker åker väldigt sällan utomlands själva. Vi är rätt duktiga på att hitta tid för återhämtning när vi verkligen behöver det och weekend-resor med flyg har alltid tagit emot lite av någon anledning. Det finns så många fina miljöer och möjligheter i Sverige när det kommer till ren återhämtning. Men nu tänkte vi att vi ville bryta trenden lite och testa det som många omkring oss verkar göra då och då.

När vi kom till Rom hade vi sovit för lite också, så vi var trötta på alla sätt. Och även om vi hade bestämt oss för att inte göra detta till en sightseeing-resa hade vi ändå tänkt ut lite ställen vi borde kunna ta oss till utan att känna turiststressen.

Så när vi kom fram till vår lägenhet lämnade vi av vår packning, trotsade tröttheten och gav oss ut i Rom. Vi gillar att promenera oss in i relationen till nya platser så vi gick. Och vi gick. Och gick.

Redan första dagen landade vi på 20.000 steg utan att vi knappt hade märkt vad som hänt. Så kan det bli när man får tag i en lägenhet ett stenkast från Piazza del Colosseo och Forum Romanum.

Jag kommer ihåg att jag la mig på kudden och sen vaknade jag åtta timmar senare totalt utvilad. Du vet en sån där overkligt bra nattsömn som småbarnsföräldrar bara…aldrig är med om, typ.

Och så var dagarna i Rom. Och det som slog mig i den eviga staden var att man sover väldigt bra när man är väldigt trött, rent fysiskt. Man tar igen sig bäst när man tar ut sig som mest. Att hela tiden vara på tå när det gäller jobb, familj och annat som pockar på i vardagslivet kan vara dränerande, helt utan att man har flåsat i andningen eller varit utmattad i benmusklerna. jag tycker mig uppfatta två olika former av utmattning i mitt liv.

1. Den psykiska.
2. Den fysiska.

Mind and body, med andra ord. Om det enbart är den ena av de två som hela tiden utmattas, kommer det bli obalans i livet. När hjärnan är trött behöver kroppen jobba. När kroppen fått jobba kan hjärnan vakna till liv. Jag tror det hänger ihop. Att det finns något uråldrigt och självklart över det.

Vad tror du? Kan du uppleva ett behov av fysisk rörelse (kanske till och med utmattning/hård träning) när du jobbat hårt rent psykiskt? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar.