Kriget på insidan

back view of people in street holding signs against the war in ukraine

Det är krig. Och läget är allvarligare än något vi sett i vår närhet sen andra världskriget. Och vi satt och pratade igår kväll. De ungdomar som kommer till ungdomsgruppen där jag arbetar har så mycket klokt att komma med. Efter en ljusandakt och bön om fred berättade en av de något som jag kände igen mig i. Det som får henne att ändå känna en viss trygghet i hela situation är att försöka förstå. Hitta information och prata med andra. Att ta reda på vad som verkligen pågår och varför.

Och jag är precis likadan.

tealight candle on human palms
Photo by Dhivakaran S on Pexels.com

I såna här situationer är jag en person som vill veta allt. Hela historien och alla vinklar. Så mycket det bara går. Det får mig att uppleva en viss form av kontroll tror jag. En helt omöjlig uppgift förstås, att på djupet förstå komplexa internationella relationer på bara några dagar, men ändå någon form av strävan när allt plötsligt blir smått kaosartat i nyhetsrapporteringen.

För någonstans måste det finnas en logik, även i det mörkaste kaoset. Något form av orsakssamband som jag kan relatera till. För jag är också en människa. Och jag vill inte bara kunna relatera till hjältarna i Ukraina. Befolkningen under invasion. De lidande. De som vi alla känner så mycket för just nu. Jag vill också kunna relatera till den andra sidan, i någon mån. Den sjuka och den mörka. För jag tror att det kan hjälpa mig att förstå något om mitt eget mörker.

Det finns det yttre kriget. Det som vi alla hatar och avskyr. Det som vi ser bilder av på nyheterna. Bilder som kanske får oss att ligga vakna om natten. Att gå runt med en en olustkänsla under dagen.

Men det finns också det inre kriget. Det som pågår på din och min insida, mer eller mindre varje dag. Det som handlar om att vara människa i världen. Att ta plats och att ge plats. Att vilja och längta men också om att ge upp och lämna. Att vinna och förlora. Att falla och sen försöka resa sig igen. Det ukrainarna upplever smärtsamt påtagligt nu är något som vi alla kan relatera till på något sätt. Inte för att alla av oss har erfarenheten av att befinna oss i brinnande krig, men för att krigets fundamentala premisser är något människor på jorden har erfarenheter omkring.

grayscale photography of crying woman
Photo by Kat Smith on Pexels.com

Det är ju därför vi känner så mycket i såna här tider. För vi speglar oss. Våra erfarenheter av livet speglas i ukrainarnas erfarenheter. Vi känner kränkningen ända in i benmärgen, för många av oss har själva erfarenheter av någon form av kränkning. Vi känner deras rädsla genom vår egen erfarenhet av rädsla och utsatthet. Vi känner sorgen och förvirringen genom det som finns i vår egen ryggsäck av sorg och förvirring.

Vi känner deras krig genom det krig som vi själva utkämpar.

Vi är alla människor av kött och blod. Låt oss ta den erfarenheten, vad den än innebär för dig och mig, och göra något. Hjälpa, stötta och välkomna de som behöver oss. Inte för att det är politiskt korrekt utan för att vi alla är människor med någon form av erfarenhet av kriget, på insidan.

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.