Barn är som popcorn

popcorn in ceramic bowl

Jag såg en fin jämförelse på nätet häromdagen. Ett sånt där inlägg som bara flimrade förbi och jag hann inte spara eller lägga på minnet vem som skrev det. Så, till dig som känner igen dig som upphovsman till detta. Tack! Detta kommer jag bära med mig resten av livet.

Kontentan av det var ungefär att barn är som popcorn. De ligger där i samma temperatur, samma olja, samma kastrull, samma kök, från samma påse etc. Men de poppar vid helt olika tidpunkt.

Man kan aldrig riktigt veta när ett barn kommer att blomma ut, även om man sätter de i samma klass, med samma läroplan och samma klassföreståndare. För barn är som popcorn. De blommar inte ut när vi vuxna har förberett allting perfekt för dem. De poppar…när de poppar! Och då gäller det att vuxenvärlden är där och stöttar upp och uppmuntrar.

Och är inte vuxna också lite som popcorn? Stämmer inte det även på oss?

Vad tänker du om detta? Skriv gärna en kommentar och ha en fin dag, kväll eller natt 🙂

/p

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.