Odysséplanen

person with body painting

Ibland kan vi människor behöva ta ett steg tillbaka och beskåda våra liv, istället för att bara leva på, dag ut och dag in. Ibland kan vi behöva ställa några väl valda frågor till vårt eget liv. Inte nödvändigtvis för att göra drastiska förändringar, men för att förstå var vi är och vad vi egentligen vill.

Ali Abdaal är en youtuber som jag följt länge. En av hans senaste filmer (https://youtu.be/EwSD4uCSX_M) handlade om att bygga ett liv som man älskar. Om jag ska vara ärlig brukar jag inte klicka på just den typen av rubriker, men när det är Ali kan man inte riktigt låta bli ibland. Hans idéer är alltid så underbyggda och genomtänkta så man får alltid med sig något av värde.

I en del av filmen berättar han om The Odyssey Plan och om hur mycket den betytt för honom och många han känner. Det är ett tankeexperiment som ursprungligen kommer från boken Designing your life. Odysséplanen innehåller tre frågor om framtiden.

  1. Hur ser mitt liv ut om fem år?
  2. Hur ser mitt liv ut om fem år, om jag tar en annan väg?
  3. Hur ser mitt liv ut om fem år, om jag inte behöver bry mig om pengar eller andra människors förväntningar på mig?

Poängen med Odysséplanen är inte att besluta sig för den ena eller andra vägen utan bara att lite mer systematiskt tänka på sitt liv och vad man skulle kunna göra med det. Bygger jag ett liv som jag älskar eller bygger jag något annat? För vems skull gör jag det jag gör och varför är jag där jag är? Och framförallt, vad vill jag att resten av mitt liv ska handla om?

För 15 år sedan jobbade jag med att köra buss. Det var ett jobb jag tyckte mycket om, när jag satt där och körde. Ibland längtar jag också tillbaka dit. Men det var inte ett jobb som funkade för mig när jag (omedvetet) utsatte det för testet med odysséplanen. Men det viktiga här är att odysséplanen handlar inte om specifika sysslor, jobb, relationer eller fritidsintressen. Det handlar om dig och din relation till det. Vissa av mina vänner från den tiden är fortfarande bussförare och trivs superbra med det. Deras relation med det jobbet funkade bra. Det är viktigt.

Problemet för oss människor är att vi är vanemänniskor. Vanans makt är så stark för oss. Den får oss att känna oss trygga och lugna. Samtidigt kan den vara helt förödande för det vi ibland kallar för mening, längtan, framtidstro, livsglädje etc.

Jag och min fru åkte till Kenya. Det var 4 år efter att jag börjat arbeta som bussförare. Där hände något. Min odyssé eller livsresa vidgades. Många dörrar öppnades för vad mitt liv skulle kunna vara, fem år från nu, tio år från nu. Jag började plugga och mitt liv och mina mål förändrades.

Hur är din relation till en odysséplan? Vad händer i dig när du läser detta? Skriv gärna en kommentar och berätta.

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Storm på livets skepp

green and white tidal waves

Du kanske är där.

Mitt i det mörka.

Mitt i det tunga, svarta, kalla.

Det omöjliga.

Åtminstone känns det så, kanske. Och känslor är något. De berättar något för oss. De ska tas på allvar. Inte styra allt vi gör. Men de förtjänar uppmärksamhet.

På livets skepp är inte känslorna kapten, men de finns kanske på kartan. I kompassen.

På ditt skepp är du kapten. Mitt i stormen och kaoset är du där. Vågorna vill en sak. Kartan visar kanske en annan väg och kompassen snurrar runt och runt.

Det kan kännas ensamt och utlämnat att vara kapten på livets skepp. Speciellt mitt i stormen. Och ibland handlar det inte om att styra skeppet utan bara hålla i rodret. Att göra vad man kan, även om det nästan inte gör någon skillnad.

I livets storm tar man sig inte någonstans. Där är man bara.

Och någon gång, om ett tag. En tid. Några dagar kanske, eller några år. Vem vet? Men någon gång kommer stormen att bedarra.

Kan du ens tänka den tanken just nu? Mitt i stormen är det svårt att tänka. Inte minst att tänka ljusa tankar.

Du behöver inte försöka tänka ljust. Tänka positivt. Släpp det.

Gör det du kan istället. Just nu. Håll ut. Kämpa. Var stark. Stå kvar. Stå fast.

För även om det känns övermäktigt och även om tankarna är kaos kan du alltid, med din kropp göra något. Med kroppen kan vi alltid välja. Det är inte lika lätt med insidan.

Så länge det finns en liten gnutta energi kvar i musklerna kan du stå upp, även om vinden piskar vattnet i ansiktet på dig. Så länge händerna kan greppa kan du hålla fast i rodret. I något. Något som sitter fast i något.

Var kvar där till den dagen, den stunden. Den händelsen du kanske inte ens kan föreställa dig just nu. När vinden mojnar och lugnet lägger sig. Den kommer.

Lika säkert som rodret du håller i. Lika säkert som däcket dina fötter är fastklistrade på.

Stormen kommer att gå över.

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

3 saker jag lärt mig som pappa

man carrying baby drawing their foreheads

Inspirationen till detta inlägg kom när jag lyssnade på Ryan Holiday i en intervju som kom ut för ett tag sen. Den intervjun var lärorik på många sätt, men något jag själv började fundera på var vad jag lärt mig som förälder.

Det är lätt hänt att man mest går runt i nån slags praktisk dimma som förälder. Kanske speciellt om man har många barn omkring sig. Det ska lagas mat, packas ryggsäckar, sättas upp hår, kommas ihåg att ta med rätt saker till rätt aktivitet och sen ta med rätt saker tillbaka, det ska skjutsas, tröstas, bäras, bytas blöjor, duschas etc etc.

Och mitt i allt det där finns det mängder av små guldkorn av stunder och ögonblick när man lär sig, upptäcker och förundras över så mycket i relationen till sina barn. Så, här kommer tre saker jag lärt mig av att bli pappa.

1. Lättare att säga nej

När jag fick barn började mitt liv (både till min förskräckelse och till min befrielse) sluta handla om mig själv som huvudpersonen. I någon mån kommer man alltid att vara huvudperson i sitt eget liv, men när ens eget blod och ens egna gener förs vidare in i en annan levande person händer det något. Då blir plötsligt de personerna huvudpersonerna. För mig innebar det att mina beslut också upphörde att kretsa kring mig. Så när erbjudanden för jobb eller fritid dök upp blev det mycket lättare att säga nej. Något jag gärna hade varit bättre på innan också men som nu blev så självklart på nåt sätt, om det erbjudandet inkräktade tydligt på tiden med mitt livs nya huvudpersoner.

2. Bättre kontroll på mina sämsta impulser

Att ha barn omkring sig 24 tim om dygnet är ibland något av det mest tålamodskrävande som finns. Vissa perioder av föräldraskapet prövar verkligen alla ens gränser. Och samtidigt blir man också bättre på att hantera det (förhoppningsvis). Eftersom situationen på hemmaplan ibland är smått kaotisk blir situationerna i andra delar av livet lite mindre dramatiska. En klassisk devis bland småföräldrar är att det är som semester att komma till jobbet. Inte för att man kan sitta och slappa i en hängmatta, men för att stressen på jobbet oftast inte är någonting i jämförelse med stressen att vara småbarnsförälder. Och stress gör ofta att vi sluter oss lite som människor och ser till vårt eget mer än till andras behov. Ens partner lär helt klart känna en sämsta sidor och impulser, men utanför hemmet tror jag att småbarnsföräldrar är riktiga proffs på impulskontroll.

3. Värdera min egentid

Ni vet hur brist driver upp priset på en vara? Så är det med egentid i förhållande till föräldraskap. Det finns vissa saker man får direkt brist på som nybliven förälder och en av de sakerna är egentid. En hyfsat lång pendlingstid till jobbet är plötsligt underbart, snarare än tidsödande. En stund på toa kan skapa oanad själsfrid, utan att speciellt mycket uträttas egentligen 🙂 En kvällspromenad när alla barn somnat är som en pilgrimsvandring i paradiset. Ok, jag kanske överdriver lite, men det ligger sanning i det. Det tror jag många föräldrar kan skriva under på. Sen gör också de värdefulla stunderna man får för sig själv att man har tid att reflektera över hur lyckligt lottad man är som har så fina barn.

Är du förälder själv? Kan du relatera till detta? Dela gärna med dig av dina tankar i en kommentar här nedan.

/p

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Vägleda genom frågor

photo of two men talking while sitting on chair

Det är något speciellt med frågor. Ibland blir jag kontaktad av människor som vill ha råd omkring olika situationer i livet. Och det slår aldrig fel, min respons tvingas alltid in i frågor, snarare än svar. När jag får för mig att formulera kloka och bra svar känns det alltid, förr eller senare, som en återvändsgränd.

Och är det inte så vi funkar som människor? Snarare än att bli guidade av tydliga vägskyltar med svar om exakta riktningar söker vi oftast mer efter frågor. Kanske utan vi vet att vi gör det. Alltså en form av bollande av tillvaron snarare än pekande och ledande.

Vi söker medvandrare snarare än vägledare.

Hur känner du när den personen säger så till dig? Vad finns det för orsaker till att du hamnade i den situationen? Varför tror du att du fortsätter göra så när du mår dåligt av det?

Ungefär så brukar det låta när jag ger respons på människors livssituation. Inte bara för att jag oftast inte vet hur jag ska formulera ett svar som faktiskt hjälper, men också för att jag tror att frågor gör något med oss. Det är kommunikation omkring mandat. När svaren är för snabbt på plats upplevs mandatet ligga hos den som svarar. Men när det handlar om livssituationer så ligger mandatet för ens eget liv alltid hos en själv. Svaren behöver finna sig själva. Från insidan och ut snarare än från utsidan och in.

Vad tänker du om detta? Föredrar du medvandrare som bollar livet med dig eller vägledare som pekar i en riktning?

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Vad är ett gott liv?

man wearing grey shirt standing on elevated surface

Är du nöjd med ditt liv? Vad skulle du vilja uppnå i livet? Hur kommer dina reflektioner om ditt liv se ut när du börjar närma dig slutet? Vad är ett gott liv, för dig?

Jag tycker att frågan om det goda livet till viss del har gått förlorat i vår tid. Vi frågar oss hellre andra frågor: Hur blir jag framgångsrik? Hur blir jag lycklig? Hur får jag ut så mycket som möjligt av min tid på jorden?

Allt det där är snävare frågor. De rör sig på ytan. Inte nödvändigtvis fel frågor, men frågorna med mig själv i centrum tenderar att missa målet för vad människor verkligen är på jakt efter.

Frågan om ett gott liv är en större fråga. Den frågan kan inbegripa både mig själv och andra, både min strävan och andras strävan, båda det lokala och det globala, det lilla och det stora. Därför vill jag hellre fråga mig själv vad ett gott liv är för mig, snarare än ett lyckligt liv.

Frågan om det goda livet härstammar från de gamla grekerna och dygdetiken. Eudaimonia eller “det högsta goda” är det ord som Aristoteles använde för att prata om ett gott liv. Det som vi idag lite slarvigt översätter med lycka eller engelskans happiness.

För Aristoteles handlade livet om en strävan efter det goda, inte bara för mig själv men också för familjen, gruppen och staden man befann sig i. Det var ett komplext begrepp som inte gick att svara på med ett “Jag blir lycklig om jag får mycket pengar” eller “Mitt liv kommer bli perfekt om jag bara får det där jobbet”.

Det goda livet utmanar på ett mycket mer fundamentalt plan. Vad är gott för mig i längden? Hur hänger det ihop med vad som är gott för världen? Det är erfarenheten som talar. Men jag tror inte att man behöver ha så många år på nacken för att lära sig tänka bredare om det goda livet, den goda livsföringen och hur det hänger ihop med strävandet efter en god värld.

/p

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Tårarna

Och när de kommer

När tårarna börjar rinna.

Det är inte bara stenar som faller.

Det är också diamanter som skimrar

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Det behöver inte vara perfekt

Dina relationer behöver inte vara perfekta.

Dina planer för framtiden behöver inte vara perfekta.

Din arbetssituation behöver inte vara perfekt.

Din historia behöver inte vara perfekt.

Din frisyr, dina kläder, din bil, dina vanor, din motivation, din ork, ditt liv. Ingenting behöver vara perfekt. Allt är en process, en resa, en strävan. Ibland är något lite mer i harmoni än något annat. Ibland känns det som att ingenting harmonierar med något. Och så får det vara. Det perfekta är en chimär. I sprickorna finns äktheten.

Få mina blogginlägg direkt i din mejl!

Välkommen till min blogg där jag skriver om personlig utveckling, kreativitet och en del modern psykologi. Ibland smyger jag också in lite poesi och dikt.

Två ord för 2022 (del 2)

aerial photo of highway

Det andra ordet för 2022 är motstånd. Varför det är mitt andra ord har lite att göra med mitt inlägg om 3 saker som förändrat mitt liv. Läs gärna det först om du vill. Inget måste, men det ger kanske lite ytterligare kontext.

I träningsvärlden pratar man ofta om motståndsträning eller resistance training. Om kroppen ska bli motståndskraftig, oavsett om det handlar om muskelbyggande eller motion måste man addera motstånd på något sätt. Om den ska bli mer motståndskraftig måste man addera mer motstånd. För mig har detta på senare år blivit mer och mer livsfilosofi än bara träningsmetodik.

På samma sätt som vår fysiska kropp är designad för att växa vid motstånd är också vår osynliga kropp det. Själen, anden, hela livet i ett större perspektiv. Inget utvecklas, mognar och växer utan någon form av motstånd.

Därför är mitt andra ord för 2022 motstånd.

För att aldrig glömma att motionera motståndskraften i livet.

Fortsätt läsa Två ord för 2022 (del 2)