Det ordnar sig – boken som (nästan) skrev sig själv

Ok, ingen bok skriver sig själv såklart, men det speciella med denna bok var att jag inte förstod att den fanns förrän jag nästan var helt färdig med den.

Så här gick det till.

Jag har skrivit texter och publicerat på Instagram i nästan 6 år nu tror jag. 7 kanske. I ett framtida inlägg kommer jag berätta lite mer om resan på Instagram, men alla texter jag publicerat där har varit minitexter kan man säga. Vissa har kallat det för citat och andra för ordspråk eller dikter. Jag kallar det bara för minitexter, för jag ser ingen helt konsekvent genre i dem.

Och minitexter är ett ganska bra namn tycker jag, för oftast är de här texterna ett slags utdrag från större texter eller större resonemang i mitt huvud. Det jag tyckte var spännande med Instagram när jag började publicera där, var att försöka uttrycka något ganska komplext så kort och koncist som möjligt, men ändå läsbart. Jag tycker det finns en poäng med det. En rolig och estetiskt tilltalande utmaning. Att liksom lägga band på sig själv och bara tillåta några få rader.

Men.

Vissa av de där texterna kunde jag helt enkelt inte låta bli att utvidga lite och så är det fortfarande. Då och då får jag formuleringar i huvudet som bara är tvungna att skrivas ut i koppling till minitexten. Då får den lilla texten fungera som en form av rubrik istället och så skriver jag ut en längre text i själva inlägget.

Ni som har följt med mig ett tag känner säkert igen allt detta.

Efter ett tag slog det mig att jag hade skrivit väldigt många såna där lite längre resonemang, så jag ringde helt enkelt förlaget och sa att jag tror att jag har en bok här. Att den i princip är färdig och att de kan få se ett manus inom kort.

På förlaget var det inte så mycket motstånd så arbetet med upplägg, layout och annat började typ på en gång. Sen stötte processen med boken på en del trubbel på vägen som vi inte kunde förutse vilket gjorde att den blev typ ett år försenad. Bland annat en världspandemi och lite sånt jobbigt.

Sen är jag extra krånglig för jag vill ofta hitta nya sätt att göra saker. Denna bok hamnade i någon form av reflektionsboks-genre. Jag tycker verkligen om såna böcker. Små texter som man lätt tar sig igenom men som är riktigt väl genomtänkta.

Jag ville dock hitta ett lite nytt grepp för just min reflektionsbok. Så vi kopplade in musik i den, med hjälp av QR-koder. Det blev en del jobb med det, både för förlaget och mig, men vi alla kände att det blev så rätt och en så fin twist på en sån bok. Musik är superviktigt för mig, så det gjorde också boken lite mer personlig.

Nu finns den ute sen drygt ett år tillbaka och varenda gång jag tittar på den påminns jag om hur naturligt och nästan automatiskt själva textmassan tillkom. Det är inte det de flesta författare vittnar om. Att skriva en bok är oftast ett otroligt krävande och dedikerat arbete under lång tid. All text i denna bok kom till på ren och skär inspiration i stunden på golvet i min dotters rum när hon skulle sova om nätterna, i bilen med några väl valda stopp på vägen eller i solstolen eller nån annanstans mitt i vardagen.

Så, med detta inlägg vill fortsätta att inspirera till den enkla och naturliga kreativiteten som redan finns inom oss alla. Börja skriva eller skapa på dina egna premisser. I sinom tid kanske något bara finns där för att du bara fortsatte att dela med dig av dig själv i små autentiska portioner.

Skriv gärna en kommentar och dela med dig av tankar du fått från detta inlägg. Vi ses!